Den senaste tiden har varit den värsta på länge… Mycket stress… Saker har hänt som gjort att jag ser annorlunda på vissa människor! De har tagit mig förgiven, de har utnyttjat mig! Utnyttjat oss! Tror faktiskt inte att de ens ser oss som vänner… Det känns som om de skäms för oss! Att de ser oss som några som bara finns, men det är bättre att bry sig och vårda annan vänskap! Vi är aldrig omtalade och hamnar alltid i skymundan… Vi ställer alltid upp och försöker lösa saker men får aldrig något tillbax… Vad hände med ordet tack?!
Är fruktansvärt besviken över att bli behandlad på detta sätt! Är trött på att jag lägger ner tid och tankar på dessa personer som bara tar en massa energi men som aldrig lämnar något åter! Jag har fått nog… och vi vill inte vårda vänskapen längre…

dom glömde kanske att vi sa att vi kunde köpa klänningarna på annat sätt men att vi lät oss övertalas att det inte var något problem och de skulle bli så kul och sy åt oss,  jag betalat dom 1500 i förskott  , att vi bara bett om att passa albin 21/11 de andra gångerna har Albin fått frågan att följa med på lite olika saker vilket vi tyckt vara bra för Albin men kanske inte alltid för oss själva  .. att vi inte brukar dra omkring o fika sent på kvällarna, att ja inte har två timmar över med kort varsel, att min bror med familj alltid kommer att vara viktigast, ja blir så trött. När Marie bad om nyckel som är vår så sa de att ni kan väl lägga ut de två dinosar som albin tog med sig…albin har en hel leksakskorg hos dom med saker som är hans…grr…delete ..

Jag läser också en distanskurs på Göteborgs universitet, psykologen, en 7,5 poängskurs som heter ”Funktionsnedsättningar bemötande och bemästrande”. Här kan man fundera lite på hur man tänkt, för det var lika mycket jobb att få 3,75 poäng på denna kursen som att få 7,5 på den andra kursen jag läser.

Förutom att jag tycker att det är mycket kul att plugga så har jag så klart ett mål med mina studier. I den värld jag arbetar nu så är mina tidigare erfarenheter inte värda ett dugg så därför behöver jag 150 högskolepoäng inom psykologi, pedagogik och barn & ungdom för att kunna få en godkännande stämpel i pannan. Jag brukar säga ”de vet väl inte ja – ja har inte alla poäng hemma” , självklart är utbildning viktigt men arbetslivserfarenhet, relations- & familjekompetens samt att veta vart målet är också viktigt.

Jag har i och för sig en MAC, Maries MSN namn är MAC men jag skulle vilja ha en sån där MAC med lysande tangenter.

Kanske 2010 för då kommer jag ha pengar på alla mina kontokort.

Att vara med och ordna ett bröllop till goda vänner innebär högre krav än vanligt. Om något inte blir perfekt så får man höra det resten av livet. Nu är känslan att brudparet och gästerna var nöjda. Det var så stämningsfullt vid Stora Holms säteri, eldkorgar med knastrande ved, oljelampor och många levande ljus. Prästen tappade bort sina glasögon och fick improvisera vilket blev ett roligt inslag. Fantastisk mat, 5-rätters meny samt cupcakes som bröllopstårta till var och en.  Många fina och roliga tal och några som vågade sjunga också. Jag hade glömt mitt tal så jag fick ordna ett nytt tal under rätt två.

Min dag blev väl inte som jag tänkt mig denna dagen, hade väl tänkt att håret inte skulle ligga precis plattfall som det brukar men jag hade ca 8 minuter på mig att byta om, sminka mig och fixa håret och då fick jag prioritera att klä på mig och göra min vanliga 2 min sminkning. Fixade åt brudparet fram till 14.50 på lördagen, hem snabbt och var tillbaka ca 15.25 och strax efter började de komma gäster. Till storyn hör också att vi inte fick våra klänningar förrän ca 11 på lördagen och varken jag eller min fru hade haft möjlighet att prova klänningarna under veckan (vi hade gjort två provningar och trodde att det skulle räcka), min klänning blev ok med några säkerhetsnålar men min fru fick klippa sin på mitten och nåla ihop med en annan. Ett oros moment som vi aldrig mer kommer att utsätta oss för och det var jätte snällt av en vän att ta på sig detta stora jobb att sy klänningarna.

Stort grattis till L & K som njuter av solen i Thailand

Albin var med en stund också läs gärna på hans blogg om hans bröllopsäventyr

När det är två med fotbollsbakgrund som gifter sig så kommer såklart fotbollen vara en blåvit tråd genom bröllopet. Nedan kan ni se matchbollen

Det är svårt att hitta aktiviteter som passar honom så vi brukar hyra en sporthall lite då och då och nu har vi erbjudit andra barn med autsim att vara med. Vi tar med bollar i blandade storlekar, rockringar och annat skoj, sedan använder vi tjockmattor, rep och bänkar. Det är underbart och se hur rörelse påverkar små barn, Albin älskar att springa fort och hoppa från ribbstolar, han kastar gärna bollar på mig och tycker det är roligt om det gör ont. 

Vi får se vad de blir, nu är bloggen sjösatt